ischias

Enda sen November har jag haft väldigt ont i ryggen.

De började redan innan det.

Men i November började det göra riktigt ont i nedre delen av ryggen.

Det började även stråla ner lite smärta i benet.

Då började mina nära å kära att tjata på mig att jag skulle gå till en sjukgymnast.

Jag bokade en tid, & fick första tiden där i November.

Efter jag hade vart där så fick jag flera tider.

Jag träffade honom ganska många gånger.

Varje gång jag va där så gjorde han massa övningar med mig & vände & vred på mig. 

Så när jag vaknade dagen efter hade jag så fruktansvärt ont i ryggen.. varenda gång!

& jag kände hur smärtan även gick ner i benet. 

Men jag kunde ändå kontrollera det.

Jag började googla för att få nå form av tips va de skulle kunna vara för nåt.

& jag fick upp massa grejer om ischias.

En hel del av mina symtom tydde ju på att det kunde vara det.

Men jag va ju inte helt säker.

Så jag fortsatte att leva i ovisshet.

Men sen natten till den 2 Februari så vaknade jag klockan 01:00 av att det kändes som att hela benet skulle explodera.

Jag fick sån sjuk panik. 

Jag haltade upp och tog både Alvedon och Ipren, men ingenting funkade.

Jag smetade in hela benet med voltaren, men det funkade inte heller.

När jag fick sådär ont blev jag nästan 100% säker på att det va ischias.

Det va nog därför jag behöll lugnet någorlunda & inte började ringa runt & väcka folk.

Smärtan gick från nedre delen av ryggen, enda ner i foten.

Sen började foten även att domna bort.

Den natten va jag vaken hela natten från klockan ett.

Sen på morgonen ringde jag till mamma & bara grät i telefonen.

Jag hade så fruktansvärt ont, & jag va såååå trött.

Hon sa att jag måste ringa vårdcentralen, vilket jag då gjorde.

Sen kom hon hem till mig som ett spjut tillsammans med Vera.

Jag fick en akut tid på Vårdcentralen för att få nån form av smärtlindring utskriven.

På söndagen där, den 4 Februari fyllde jag ju år.

& då ville jag vara med min fina pöjk.

Så jag envisades med att åka till Borlänge även fast jag knappt kunde gå.

Hela den helgen & även veckan efter sov jag förjävligt.

Den där smärtan satt i en hel vecka.

Efter en vecka började det sakta men säkert försvinna.

Nu har jag inte alls lika ont längre, men foten är fortfarande bortdomnad.

& jag känner att det gnager lite i benet & ryggen på mig fortfarande.

Men jag kan åtminstone sova på nätterna.. & jag kan gå & klara av vardagen också.

Men ifall det är ischias så är det ju återkommande med dom här smärtorna.

Därför vill jag ju veta till 110% säkert att det är det.

Så vårdcentralen har skickat in en remiss till ortopeden i Gävle.

Så jag väntar bara på en tid, & det kan ju ta upp till 3 månader att få den.

& nu har det gått en månad.